Tröttma

Igår natt slog paniken till. Hur i hela fridens namn ska jag hinna få allt fixat före jag åker till Leuven?! Precis som min kära syster sa idag så kommer jag att upptäcka att halva packningen fortfarande är hemma när jag kommer fram till Belgien.
 

Nu borde jag skriva listor och vara mitt allra mest ordningssamma jag, och tro mig, jag har försökt. Men allt verkar gå emot mig idag; jag ringde till fpa och tydligen kan jag inte fylla i den ytterst oklara blanketten förrän jag kommer till Leuven, både posten och magistraten har haft fel adress i månader, på HU vet ingen vem som ska skriva ut de intyg jag behöver för ansökan till fpa o.s.v. o.s.v.

Man blir så trött.

Hittills i sommar har jag bland annat...

... besökt Estland.

.... picknickat på klippor.

... beundrat pioner.

... bakat tårta med jordgubbar och blåbär.

... rensat trädgårdslandet.

Tidningspapper och nya motton

Sedan jag bloggade senast har det hänt en hel del mer eller mindre oviktiga saker; jag flyttat bort från min kära lägenhet i Vasa och tillbaka till hemorten, börjat jobba på banken igen, upptäckt skönheten i det finska språket och sist men inte minns njutit av de få soltimmar jag har fått. Något som däremot inte har hänt är planering inför utbytestiden. Hittills har jag inte tagit itu med något praktiskt alls eftersom allt har känts en aning överväldigande. Därför är det väl lika bra att jag inte verkar få åka på någon språkkurs före själva terminen börjar. En aning tacksam är jag allt för att jag inte blir tvungen att sätta min ursprungliga plan i verket. En aning stressande hade det kanske varit att åka direkt från banken till flygplatsen.

Som det ser ut nu far jag i stället till Leuven i början av september, ca en vecka före the Orientation Days börjar och inleder min bostadsjakt. Vilket är något enligt universitetet måste göras på ort och ställe. Det lär bli en utmaning att hitta en lägenhet i en stad där det bor lika många människor som i Åbo men på en sjättedel av ytan. Men jag har hört att tidningspapper fungerar ypperligt som både täcke och madrass om det skulle bli så att de första nätterna får tillbringas på en parkbänk. Man hittar alltid någonstans att bo, som jag brukar säga. Andra motton som jag rätt nyligen börjat leva efter är "Det är inte hemskt, det är exotiskt." och "Jag är inte rädd, jag är förväntansfull.".